Affärsmodellen som förstörde internet (lite grann i varje fall)
Annonsförsäljning baserad på antal sidvisningar är ett otyg av tre anledningar:
- Det skapar ett incitament att göra information svårtillgänglig genom att gömma den bakom så många sidvisningar som möjligt (varför måste jag t.ex. ladda om hela sidan två gånger för att komma till DNs musiksida?).
- Det håller tekniker för att undvika denna typ av sidomladdningar tillbaka (Tänk AJAX och andra smarta Javascript-tekniker).
- Det håller tillbaka implementeringen av nya sätt att sprida innehåll på, som RSS och APIer, där annonserna inte följer med innehållet.
Det är viktigt att förstå att annonsering baserad på sidvisningar som affärsmodell har varit en drivande kraft i internets utveckling och genom detta haft möjlighet att sätta agendan även för hemsidor utan annonser. Vår syn på hur en hemsida skall fungera har helt enkelt formats kring sidomladdningar och genom detta har denna affärsmodell haft en skadlig effekt även på de som inte tillämpar den.
Att sälja annonsvisningar innebär att du bygger in ett incitament i din verksamhet som arbetar mot dina användare. Jag tror det är viktigt att fundera länge och väl innan man överväger att baka in denna typ av incitament, om du och dina användare inte strävar efter samma mål är risken stor att de en vacker dag kommer lämna dig för någon annan.
Kommentarer
Otroligt bra poäng! Det är konstigt att det inte pratas mer i branschen om detta gissel.
Jag kom själv att tänka på detta tidigare i höstas när jag upptäckte att Kamera & Bild laddar om sin sajt automatiskt var tionde minut, vilket gör att en person drar in ganska bra med pengar om han glömmer webbläsaren igång över natten. Har samma person flera flikar uppe samtidigt så kan han kosta annonsörerna stora pengar varje dag.
Google har ju förstått detta för länge sedan och tar betalt för de egentliga klicken på annonserna. Men fortfarande använder många affiliates att ta betalt för just sidvisningar.
@stefan, utmärkt exempel hur strävan efter annonsvisningar kan skapa en försämrad användarupplevelse!
@erik, Google kommer undan det hela genom en hel del smartness, en generell slutsats är att brandingannonser alltid kommer skapa dåliga incitament i företag medan textlänkar faktiskt i vissa fall kan tillföra något till användarupplevelsen (som i Googles fall då)!
[…] Affärsmodellen som förstörde internet (lite grann i varje fall) | webpal […]
Tack för denna post, en träff mitt i bulls eye. Jag tror den blir en ögonöppnare för många.
Som ett extra tack har jag nu lagt till din feed till min reader.
Tack Janne, och välkommen in i flödet =)
Jo detta är nÃ¥got som verkligen retar mig. Uppmuntrar folk som skriver artiklar och “topplistor” och liknande att dela upp innehÃ¥llet pÃ¥ flera sidor.
@Jens, ett typexempel pÃ¥ framtvingade sidvisningar! Tror inte jag kan komma pÃ¥ en enda anledning att dela upp en text pÃ¥ internet i flera sidor som faktiskt pÃ¥verkar användarupplevelsen positivt…
[…] Jag hoppas det är nÃ¥got jag missar, det mÃ¥ste finnas en anledning till att man gör sÃ¥här (och jag hoppas att den anledningen inte har med sidvisningar att göra)? […]
Hallå Niklas!
Som jag ser det är den verkliga valutan för annonsfinansierade siter inte volymen av sidvisningar utan unika besökare/browsers i rätt målgrupp. Jag tror inte heller att annonsköpare föredrar volymer framför målgrupp även om det pratas om varumärkesbyggande kampanjer med volym som egenvärde contra målgrupps/respons-kampanjer med utbudskaraktär.
Faktumet att annonsvalutan länge stavats CPM skall man inte låta sig luras av. Prisbilden på svenska siter sträcker sig mellan ytterligheter: du kan köpa 1000 visningar från 1 kr till 400 kr. Om sidvisningar varit styrande skulle prisvariansen vara mindre. Alla annonsörer (och flertalet publicister) räknar i själva verket i en hybridvaluta; eCPM - en teknik för att balansera respons och visningar i investeringskalkylen.
Av ovanstående skäl tror jag att du överskattar sidvisningarnas betydelse för webbens presentationstradition och eventuellt också hur nya tekniker hämmas av publicister som skyddar sidvisningsvolymerna.
Manéret att dela upp artiklar i flera sidor har nog sitt ursprung i faktumet att nedladdningshastighet faktiskt (tro det eller ej) inte alltid varit av dagens standard. Kanske lätt att glömma. DNs sitestruktur är förmodligen mer än restprodukt av printarvet än sidvisningsvolym.
NÃ¥väl, siteägare har mÃ¥nga skäl att ta det lungt med nya tekniker - främst för att det för mÃ¥nga sÃ¥ länge är osäkert hur man omsätter dem i nya intäktsmodeller när de gamla förefalla fungera ok. Även om man gör business pÃ¥ en spelplan som är sÃ¥ utvecklingsintensiv som nätet sÃ¥ är det fortfarande överordnat att pengarna kommer in och det är i grunden sunt…
…Ã¥ andra sidan öppnas det därmed möjligheter för serieentreprenörer att snabbare än nÃ¥gonsin tidigare aktersegla en befintlig dominant med en bättre approach/tillämpning/teknik och bygga en ny affärsmodell frÃ¥n scratch med längre livslängd än dinosaurerna därute. Smashläge för Olsson alltsÃ¥
!
@Wiberg, fantastisk kommentar, när startar du en blogg om internetannonsering?
Helt sant att en sidvisning har helt olika värde beroende av webbplats och att priserna förmodligen skulle justeras upp om t.ex. DN började använda sig av AJAX för att bara ladda om delar av sidorna (något som faktiskt förbättrar nedladdningshastigheten!). Däremot tror jag DN skulle få svårt att motivera sin nya CPM i jämförelse med andra siter då jag misstänker att annonsörerna är villiga att betala mer för en extra unik visning än det faktum att deras annons visas dubbelt så länge.
Helt klart kommer vi få se nya spännande affärsmodeller framöver, återstår att se hur lång tid det tar innan de är lika inkomstbringande som traditionell annonsering.